Del 3/5 – Selektering – Till vilken nytta?

Nu är det hög tid att jag lägger upp nästa del här på bloggen. Har haft fruktansvärt mycket i klubben de senaste veckorna, både vad gäller A-lag, föräldrarmöten och Akademi-planeringar. Det har dock varit en mycket positiv period, där jag känner att vi i klubben närmat oss föräldrarna en hel del, och att de underbara ledare vi har på ungdomssidan tror på metoderna vi vill tillämpa i klubben. Det finns dock väldigt mycket jobb kvar framöver.

Nog med ursäkterna till min frånvaro här på bloggen. Nu trampar vi på med del 3/5, och det handlar om selektering/toppning. Något som vi i Älvsjö AIK FF aktivt valt att ta avstånd ifrån.

En god vän som läst denna blogg, men som kanske först och främst inte är expert på just fotboll och ungdomar, men som är våldsamt bra på vad han gör till vardags sa till mig att när jag skriver saker som kan uppfattas som en allmän sanning eller en åsikt snarare än något som det finns stöd för i undersökningar och studier, så bör jag använda mig utav fotnoter.
Det bästa som finns är vänner som är konstruktivt kritiska i sin feedback, det gör att man utvecklas.
Så utan att detta ska bli en blogg som närmast liknar en forskningsrapport i sig själv, så kommer jag försöka att länka/referera till källor för att styrka resonemangens kredibilitet i fortsättningen.

Del 3/5 – Selektering – Till vilken nytta?

Fakta om selektering:
I alla utvecklingslag/selekterade lag så är ca 50% utav ”talangerna” födda under det första kvartalet på året. Det ser så ut i U-landslagen på 15-17, och till viss del även på U19. *

Text från en av alla de forskningsrapporter på ämnet av Helsen m.fl 2005, 629. (Se även rapporter från Tomas Peterson, 2005 samt Rolf Carlsson, 1991)

”Resultaten visade en överrepresentation av spelare födda under första kvartalet av urvalsåret (januari till mars) i alla nationella trupper mellan 15 och 18 år. Spelare med högre relativ ålder har större chans att bli identifierade som talanger beroende på fysiska fördelar i förhållande till sina jämnåriga”

Tomas Peterson, 2005
”… problemet är således att man letar efter talang men finner fysiskt mognad.”

(Som komplement till texten ovan så bör nämnas att det inte är lika tydligt när vi tittar på flick/dam-verksamheterna. Vad det beror på är svårt att svara på. En betydligt lugnare inställning generellt till resultat och toppning kan dock vara en anledning. Graden utav nivån på en fysiskt mogen damseniorspelare jämfört med en icke lika utvecklad tjej är betydligt mindre än samma förhållande hos män och pojkar kan vara en annan.)

Kan man tänka sig att detta bara är ett fenomen i U-landslagen då? Nej, det ser nämligen likadant ut i Stockholms elit-klubbar (SEF-medlemar). Vidare såg det också ut så i de s.k U-lag vi hade hos oss i Älvsjö AIK FF. Denna undersökning har jag gjort själv, då jag såg det som absolut nödvändigt att säkerställa att det inte enbart handlade om de på landslagsnivå.

Jag valde då att titta i Älvsjö AIK FF där jag själv är aktiv, men som ett komplement, och för att fylla det uppenbara glappet mellan U-landslag och en klubb som Älvsjö så valde jag en stor SEF-klubb i Sthlm också. Resultaten är i det närmaste identiska.

Fråga: Är det så att barn födda Jan-Mars generellt blir bättre seniorspelare eller per automatik är större talanger? Givevis inte. För att tittar vi på A-lagen för de klubbar/landslag jag nämnde ovan så är fördelningen i födelsemånad helt plötsligt jämnt fördelad igen, och detta trots att barn födda Jan-Mars i högre utsträckning får ta del av de ansträngningar och resurser som plöjs ner på ”talangutveckling”. Vidare så har dem i de allra flesta fall även fler träningstimmar i benen och i huvet, vilket borde leda till att man varit utsatt för fler situationer att ha som grund när man ska fatta de så viktiga besluten, och borde rimligtvis i så fall också vara en grupp där man generellt har en högre faktor utav framgång mot vad statistiken visar.

I samma forskningsrapport från RF som jag länkat till nedan och refererat till tidigare i texten, så framgår det att det finns två inriktningar när man diskuterar talang med specialidrottsförbunden. Vissa anser att det är något medfött, något som sitter i generna, medan andra tycker att det har med att vistas i en utvecklande och stimulerande miljö, och att ambitionen och motivationen är hög. Gemensamt för dessa tankegångar dock är att man har förtvivlat svårt att sätta fingret på vad exakt som är en talang, och hur den identifieras.

Det man ska komma ihåg här är att just i denna blogg så diskuterar vi fotboll. I vissa idrotter så kan man faktiskt starkt hänvisa till genetik, och att det har en viss koppling till talang och att senare även lyckas. Dessa idrotter är dock utav sådan karaktär att det för att lyckas egentligen enbart är en viss förmåga som spelar roll. Att ha anlag för stor och explosiv muskelmassa är något som man kan ha väldigt stor nytta i om man utövar en sprint-gren i friidrott exempelvis.

Det som skiljer en sprinter från en fotbollspelare är att, utan att dumförklara en sprinter på något sätt, är att man behöver inte pröva och värdera för att bli en bra sprinter, medan man i fotboll utöver den rent fysiska förmågan måste kunna värdera och bedöma. Det är ju inte så att man på sin väg fram mot mållinjen i ett sprintlopp behöver bry sig om något annat än det som händer innanför sin egen banmarkering. Inga motståndare eller boll/puck/redskap  finns involverad. Det är ett 100m långt tomrum som man ska passera så fort som möjligt. Jämför dessa 100m med hur mycket en fotbollspelare måste värdera och bedöma innan man tagit sig från sin egen kortlinje över till motståndarnas straffområde – med bollen i behåll.

För att dra ytterligare ett exempel, så kan man ju ställa sig frågan hur det kommer sig att Kina är så våldsamt bra i OS på gymnastik och simhopp, och i väldigt låga åldrar (14-16 år). Om Kinesernas träningsmetod är så fruktansvärt effektiv att man har ungdomar som presterar på absolut världsnivå i dessa grenar, varför har man då inte ett fotbollslandslag bestående av 14-16-åringar där man fullkomligt krossar Spanien, Tyskland och Holland?
Jo, av den enkla anledningen att fotboll först och främst bygger på förmågan att värdera och bedöma. En funktion som vi har diskuterat tidigare i denna följetong – Den är inte väl utvecklad förrän upp emot 25-års ålder, och fortsätter att utvecklas ända upp i medelåldern – oavsett hur mycket och hårt man tränar.

Att bli en bra fotbollspelare (eller bra i någon annan idrott där bedömningarna är nummer 1) kräver väl utvecklade myelinskidor i hjärnans framlob.
Det tar alltså lång tid att bli bra på fotboll.

Och här kommer vi då in på den berömda 10000-timmars studien. Nämligen att man måste lägga ner den mängden träning för att bli expert på något. Så Kineserna i exemplet ovan har förmodligen plöjt ner dessa 10000 timmar snabbt för att bli bra så tidigt. Dock så har dom som ”bonus” missat sin barndom, har problem med menstruation, skador osv – Men en massa guldmedaljer till landet i alla fall… Jiiipiiieeee.. Eller….?

Det fina med att det tar lång tid att bli bra på fotboll betyder att vi inte behöver stressa med träningen för att bli bra. Vi kan ta mycket större hänsyn till att anpassa träningsupplägget mer långsiktigt, där vi i samma andetag reducerar risken för skador på ett i unga år för hårt belastat skelett, muskler och leder.

Vissa säger: ”Dom bästa måste spela med dom bästa för att utvecklas”
Min bestämda ståndpunkt till citatet ovan (som är det absolut vanligaste argumentet för just toppning och selektering) är att det helt enkelt inte är sant. För som jag redogjort för i detta mycket långa blogginlägg, så visar resultaten i forskningsrapporter och statistik väldigt tydligt på att när de bästa tas ut för att spela med de bästa så är faktorn för att lyckas som seniorspelare försvinnande liten. Däremot så visar statistiken på att man når en kortsiktig framgång.

I de allra flesta fallen tror i alla fall jag att dessa tankar och argument främst kommer från de tränare/klubbar som förespråkar toppning/selektering, samt från föräldrar som gärna slits med i den tidiga resultatfixering vi bevittnar vareviga dag på idrottsplatser runt om i Sverige, men kanske framförallt i Stockholm.

Ungdomsidrotten måste bedrivas på barnens villkor!

Mitt råd till de föräldrar som vill ge sina barn de absolut bästa förutsättningarna att lyckas (som seniorspelare) är att titta på vilka klubbar som jobbar långsiktigt, låter barnen sätta villkoren (inom de ramar vi sätter med den kunskap vi har genom den forskning som finns att tillgå), satsar på att utbilda klubbens ledare i hur man bör bedriva verksamheten i förhållande till barnens mognadsgrad, samt har en djup förståelse för hur barn utvecklas och hur man främjar inlärningsprocessen.

Om det leder till en framgångsrik seniorkarriär är inget som man som förälder kan hjälpa till med mer än vad jag skrev ovan. Känn lugnet, låt barnet ha kul. Att ha kul är nämligen nyckeln till ett intresse, och ett intresse leder till motivation att lära, och i förlängningen kunskap. Allt detta måste komma inifrån hos barnet själv.

Vidare på detta ämne finns det studier för vad som händer rent mentalt hos våra unga ”stjärnor” som tas ut i utvecklingslag, U-landslag osv. Det återkommer jag till i ett senare inlägg dock, för detta inlägg är redan alldeles för långt…

* http://www.rf.se/ImageVault/Images/id_20218/scope_0/ImageVaultHandler.aspx

Dennis