Del 1/5: Hjärnans utveckling mot förmågan att pröva och bedöma – De exekutiva beslutens moder

Hej igen.

Nu ska jag försöka mig på att publicera en typ av följetong här på bloggen uppdelat i 5 delar.
Anledningen är att varje ämne för sig är relativt komplicerat, och att lägga upp en text som på en gång sammankopplar alla dessa ämnen nog skulle bli lite väl lång, och svår att överblicka.

Hur som helst så hoppas jag att ni finner det läsvärt, och i slutändan också att det är en intressant sammankoppling som görs.
Givetvis så är grundförutsättningen för sammankopplingen som alltid på denna blogg – fotboll, ungdomar och utveckling.

Del 1/5: Hjärnans utveckling mot förmågan att pröva och bedöma – De exekutiva beslutens moder.

Fotboll handlar först och främst om förmågan att fatta rätt beslut.

En av conceptet ”total football”‘s frontfigurer Johan Cruyff sa:
Citat: ”Fotboll handlar om att göra misstag. Den som gör flest, förlorar”.

Vi ska med detta som grund göra en djupdykning i hjärnans utveckling mot förmågan att fatta bra beslut.

Jag börjar med en utvald text från en forskningsrapport gjord på Karolinska Institutet av Hugo Lagercrantz:

”Skolbarnet
Sjuåringens hjärna väger nästan lika mycket som den vuxna hjärnan. Hjärnan växer inte så mycket mer då synapsbildningen börjar plana ut och det uppstår en jämvikt mellan försvinnande och uppkomsten av synapser.
I stället förses alltfler nerver i hjärnans högre centra med myelinskidor. Detta ökar nervledningshastigheten hundrafalt. Det avspeglar sig i att hjärnans vita substans, som innehåller mycket myelin ökar på bekostnad av den grå. Hjärnans grå substans är som tjockast hos flickor vid elva års ålder och hos pojkar vid tolv år. Därefter sker en viss minskning av den grå substansen, medan den vita ökar. Detta möjliggör mer abstrakt tänkande, lösning av problem, planering och så vidare. Tack vare att nerverna är myelinserade kan nervimpulserna gå fram och tillbaka snabbt och man kan pröva olika alternativ, göra överväganden et cetera.

In i vuxenlivet
Hjärnbarken utvecklas från nack- till pannlob. Pannloben mognar senast långt upp i 20-års åldern. Myeliniseringen kan fortgå fram till medelåldern i framhjärnan. Man blir inte riktigt mogen förrän den är helt avslutad. Det är i framhjärnan, som de exekutiva besluten tas och man gör avvägningar. Typiskt för ungdomar är att de gör ”dumma saker” oftare, därför att framhjärnan som skall stoppa olämpliga impulsiva handlingar ännu ej är mogen. I USA får man inte hyra bil förrän man fyllt 25 år. Bilförsäkringarna är också högre före dess. Det beror på att olycksfrekvensen är så mycket högre hos 20-åringar än äldre, vilket i sin tur kan bero på att hjärnans framlob ännu inte är helt mogen. Även om ens receptiva förmåga för exempelvis språk försämras med åldern, så mognar hjärnans exekutiva funktioner. Det kan förefalla som om man blir visare med åren i takt med att den vita substansen i hjärnan ökar, men viktigast är säkert inlärningen av livserfarenheter som fungerar som jämförelsebas när nya beslut ska fattas.”

Det pratas alltså om en vit och en grå substans, där den gråa substansen är som mest koncentrerad för flickor runt 11 år, och för pojkar runt 12 år.
Den gråa substansen minskar i takt med att den vita ökar.
Detta kallas enligt rapporten för en s.k ”myelinisering” – Utvecklingen mot förmågan att avväga och fatta beslut.

Den gråa substansen är å andra sidan den substans som står för den mer receptiva förmågan, medan den vita substansen mer främjar själva beslutsfattandet.
Så man kan alltså säga att barn har som absolut störst mottagningsförmåga för inlärande av nya saker upp till 11-12 år, medan det efter den åldern blir utbytt mot förmågan att pröva och bedöma sig fram till exekutiva beslut.

Vartefter den vita substansen tar över mer och mer så blir ungdomarna helt enkelt bättre och bättre på att avväga sina beslut. Och i förlängningen bättre och bättre på att fatta rätt beslut.

Det framgår också att den exekutiva funktionen inte är väl utvecklad förrän upp emot 25 års ålder, och kan fortsätta att utvecklas ända upp i medelåldern.

Citat från texten ovan: ”Det kan förefalla som om man blir visare med åren i takt med att den vita substansen i hjärnan ökar, men viktigast är säkert inlärningen av livserfarenheter som fungerar som jämförelsebas när nya beslut ska fattas.”

Alltså, bara för att hjärnan inte har en långt gången utvecklad förmåga att göra korrekta avvägningar och bedömningar, så läggs alla situationer man varit i, även innan 11-12-års åldern, i en ”databas” av livserfarenheter som ligger till grund för de avvägningar man senare i sitt liv ska göra.

Det är alltså stor skillnad på att veta vad en konsekvens utav ett handlande är, mot att alltid fatta det rätta beslutet.

Så med denna text som utgångspunkt, så vore det väldigt intressant med kommentarer och åsikter gällande:
*Träningsinnehåll under en fotbollsspelares utbildning.
*Skillnader på kön under utvecklingsfasen.
*Hur exempelvis fixering för att vinna en specifik match hjälper eller själper med utvecklingen som utgångspunkt.

Ser fram emot en mycket intressant diskussion och följetong. 🙂

Hela rapporten finns att läsa här: http://www.karolinska.se/upload/Webbsektionen/Tema%20Hj%C3%A4rna/Hj%C3%A4rnans%20utveckling.pdf

Dennis

Certifiering för icke-SEF-klubbar – En potentiell kvalitètshöjare för Svensk fotboll?

För att kvalitetssäkra ungdomsverksamheten i SEF-klubbarna (Föreningen Svensk Elitfotboll) så har en s.k ”certifiering” gjorts, där man har bedömt klubbarna i 8 kategorier (A-H).

Kategorierna berör flera ämnen så som skolsamarbeten, faciliteter osv. En utav dessa punkter som jag finner väldigt intressant för oss som är verksamma i icke-SEF klubbar är den som heter:

 

”H. Sportsliga resultat av ungdomsverksamheten
H har inget poängtak utan är avhängigt av hur många av de spelare som tillhört föreningen i åldrarna 12-19 som debuterat i elitsammanhang.”

 

Poängen beräknas enligt nedan.

”Matchtyp:  Registrerad debut i följande matcher: Officiell A landskamp i tävling anordnad av FIFA/UEFA, 18 poäng, övriga officiella A-landskamper (mot andra landslag), 12 poäng, officiell U-21 landskamp i tävling anordnad av FIFA/UEFA, 8 poäng, övriga officiella U-21 landskamper (mot andra landslag), 6 poäng, Allsvenskan, 8 poäng, Superettan, 4 poäng.

 

Antal år: Antal år spelaren varit registrerad för föreningen och tillhört föreningens verksamhet i åldrarna 12-19 år.

 

Poäng: Spelarens högsta nivå (se Matchtyp) multiplicerat med antal år i föreningen.”

 

 

 

Så för att ta ett exempel så kan vi ta Marcus Lantz i Helsingborgs IF. Han har varit verksam i HIF’s ungdomsverksamhet i 2 säsonger, och har som högsta matchtyp uppnåt ”Officiell A-landskamp (FIFA/UEFA)” vilket ger 36 poäng (2 * 18) till HIF i certifieringen.
Marcus Lantz hade innan han kom till Helsingborgs IF tillhört Ifö/Bromölla IF från 7-18 år.
Eftersom SEF delar ut poäng ända ner till 12 års ålder (förutsatt att spelaren varit registrerad i en SEF-klubb sedan den åldern), vore det inte väldigt intressant att dela ut dessa poäng även till den icke-SEF klubb som fostrat nämnda spelare ner till 12 års ålder? Jag är mycket väl medveten om att SEF nog inte skulle lägga resurser på en sådan utökning av certifieringen då dom endast har med SEF-klubbarna att göra, och får sina medel via medlemsavgifter. Men att SvFF, alternativt att distriktsförbunden följde upp detta borde väl inte vara orimligt?

För man resonemanget vidare så gynnar ju en bättre verksamhet i icke-SEF klubbar även elit-klubbarna då en väldigt stor del av spelarna dom slussar uppåt (debuterar i en av kategorierna i ”Matchtyp”) har sina rötter i just småklubbarna.

 

För att återgå till exemplet med Marcus Lantz så skulle då Ifö/Bromölla IF få 7 * 18 poäng (126) då han tillhörde sin moderklubb under denna del av sin utbildning. Och sen dela den på antalet verksamma ungdomar (pojkar i detta fallet) i föreningen. Det skulle ge ett värde som skulle ge en ganska tydlig siffra att bedömma kvalitèt utifrån.

 

För att denna siffran inte ska bli löjligt låg, så skulle man helt enkelt kunna multiplicera poängen med 100 innan man delade den på antalet medlemmar i klubben. Så om Ifö/Bromölla IF enbart har utbildat Marcus Lantz, och ingen annan spelare som uppnått någon av de listade matchtyperna, och dom har 1000 medlemmar, så skulle poängen se ut enligt följande:
(126 * 100) / 1000 = 12,6
Ifö/Bromölla IF skulle i detta exempel få ett typ av ”kvalitèts index” på 12,6.

 

 

Jag tror att ett sådant system skulle pusha icke-SEF klubbar att förbättra sin verksamhet. I förlängningen skulle det (mitt antagande) höja nivån på Svensk fotboll överlag.

Det här med att dividera poängen på antalet ungdomsspelare tycker jag även att man ska göra för SEF-klubbarna. Det borde ju vara skillnad på ”kvalitètsstämpeln” om två SEF-klubbar har samma resultat, men den ena har 4000 medlemmar medan en annan kanske har 500 medlemmar. Kankse?

 

 

Det är inte omöjligt alls att jag missat en eller flera viktiga aspekter i detta. En sak som jag har funderat på dock är att antalet medlemmar är en ganska diffus siffra. Men då föreningar inte växer/krymper nämnvärt under ett kalenderår så skulle det räcka att registrera antalet verksamma ungdomar en gång per år, och använda den siffran som referens när poängen ska räknas fram. Det borde ge ett ganska exakt ”kvalitètsindex”. Det är givetvis det antal verksamma ungdomar vid tiden för övergången som i så fall ska beaktas.

Vill man vara ännu petigare så kan man slå ut varje års siffra på de specifika år spelaren varit verksam i föreningen… men nu blir jag löjligt petig… 😉

Vidare kan man ju också spekulera i om man ska beakta alla medlemmar, eller om det vore mer rimligt att räkna antalet verksamma ungdomar från exempelvis 12-års ålder.

 

Vad skulle en sådan typ av ”semi”-certifiering utav icke-SEF-klubbar leda till, både positivt och negativt tror ni?

 

 

Mer utförlig läsning om hur SEF’s certifiering är genomförd, samt dess resultat (för 2011) finns att läsa om här:
http://www.tipselit.se/Startsida/Certifiering/

 

Utbildning, det Sociala, Upplevelser och Pengar..

Hej igen! Jag fick en väldigt positiv feeling av att dra igång den här bloggen på riktigt nu när jag såg att bloggen haft 156! besökare det senaste dygnet.. Kul!! I det här inlägget tänkte jag belysa lite relationer mellan utbildning, det sociala, upplevelser och pengar, vilket kanske kan luskas ut genom att läsa titeln till detta inlägg.. 🙂

Att vara del i ett lag i Älvsjö AIK FF ska givetvis vara roligt, så väl utbildningsmässigt&lt som socialt, men också upplevelsemässigt. Det råder det inga tvivel om.

Det man däremot kan ta sig en funderare över är hur man väljer att fördela dessa 3 viktiga delar inom ramarna för den ekonomi som råder. Idrottsföreningar kämpar ständigt med det ekonomiska för att få verksamheten att gå runt, och att fundera hur man som lag kan maximera det man får ut av varje investerad krona är absolut något som bör lyftas upp för diskussion.

Det social kommer ju av sig självt så att säga. Det man kan nämna här är att ledare och föräldrar aktivt ska jobba för att sprida en glad och positiv känsla hos ungdomarna. Det sociala kan givetvis också få en ”boost” genom att vara med om upplevelser med sina kompisar.

Upplevelser är något man har med sig hela livet, och att åka på turneringar med sina lagkompisar är ju givetvis en av sommarlovets höjdpunkter. Det minns jag mycket väl själv. Det var fantastiskt att åka iväg och sova i en gymnastiksal under 4-7 dagar med kompisarna. Det är ju inte särskilt glamoröst, men sånt bryr man sig inte särskilt mycket om i dessa åldrar. Det som bör beaktas när det handlar om cuper är att det är en kostnad. En kostnad som absolut borde granskas i sömmarna.

Är det värt 80000:- för ett lag på 20 spelare att åka till Gothia Cup, om man sätter en sådan summa i relation till vad man skulle kunna få istället för samma summa?

Utbildning utav våra ungdomar är ju den absoluta grunden i Älvsjö AIK FF’s utbildningsplan. Utbildning, är ju precis som upplevelserna en kostnad. Är utbildning någonting att investera i?

Om vi tar Gothia Cup som exempel, så kostar det ca 80000:- för ett lag på 20 spelare. Det man får rent utbildningsmässigt är 4-6 matcher. En kostnad på ca 15000:-/match. Att åka iväg fyller givetvis en funktion utöver det utbildningsmässiga, det är givet. Lagkänslan, det sociala och upplevelsen i sig har ju självklart ett värde, och har absolut en plats i en ung idrottares liv.

Men är ett pris på 80000:- verkligen motiverat om man sätter det i relation till att man kan köpa in ca 100 tränings timmar med kunniga, engagerade och duktiga ledare?

Finns det anledning att kanske välja en betydligt billigare turnering någonstans betydligt närmare (Mälardalen?), där vi får med allt vad en stor och dyr turnering som Gothia erbjuder, fast till en kostnad av kanske 40000:- totalt, om man då kan investera de andra 40000:- på utbildning? 40000:- skulle motsvara ca 50 st träningspass med en duktig och erfaren instruktör.

Så enligt exemplet ovan så får vi åka på turnering, umgås med kompisarna, och som grädde på moset även 50 utbildningstimmar. Det som möjligtvis kan diskuteras är väl att Gothia Cup är väldigt stor, och att det är lite prestige och häftigt att vara med. Men är denna extra prestige och lite häftigare turnering så pass mycket värd att vi värderar den högre än 50 högkvalitativa träningspass?

Här någonstans borde kanske ekvationen landa. I en balans mellan roligt/upplevelse/socialt kontra utbildning. Alla resurser borde inte styras åt endast ett håll, utan att hitta en balans i hur man som lag väljer att investera de resurser man har till förfogande.

Utbildningen är ju trots allt det som utbildningsplanen har som en absolut prioritet. Och att planera ekonomin för att maximera utbildningsnivån är givetvis önskvärt, men att försaka allt det positiva med att åka iväg på turnering ska man naturligtvis akta sig för.
Bägge har en given och självklar roll att fylla.

Är det rimligt att man resonerar i dessa banor, eller missar jag något vesäntligt?

Dennis

Premiär…

Jaha, då har man börjat blogga själv då. Trots alla förutfattade meningar man tidigare haft om just bloggande, så har detta format som grund för diskussion vuxit i mina ögon.

Tanken med den här bloggen är att väcka diskussion om hur vi som ledare och föräldrar till ungdomar i Älvsjö AIK FF bör förhålla oss till barnens idrott och deras utveckling såväl kroppsligt, socialt som sportsligt.

Under 2012 började jag och Johnny att bedriva det som kallas ”Akademin” i Älvsjö AIK FF. Akademin är en verksamhet som erbjuder de ungdomar som vill och kan träna extra att göra just det. Träningsinnehållet skiljer sig givetvis beroende på vad det är för (fotbolls) ålder på deltagarna. Men generellt kan man säga att vi jobbar med individuella färdigheter så som balans, koordination, fotisättningar, passningsspel och speluppfattning/spelförståelse. Allt detta jag listat nu är gammal skåpmat och finns att läsa på varenda hemsida för företag som säljer tränar tjänster. Det som skiljer är ledarnas kunskap om barns utveckling, förmågan att anpassa sig till vilken grupp eller typ av individ man har att göra med i varje givet tillfälle, men kanske framförallt det absolut viktigaste, nämnligen hjärta, engagemang, och att verkligen brinna för just de individerna man har framför sig. Det räcker alltså inte bara med att träna på rätt saker, utan också på hur träningen bedrivs, både från ett organisatoriskt och mänskligt perspektiv. Här gäller det att ha goda kunskaper i hur barn lär sig saker, och hur man som ledare kan agera för att maximera inlärningen. Att ha ett brinnande hjärta för klubben skadar ju inte heller. 🙂

Under förra året framkom det tydligt för mig att många lag inom föreningen levde sitt eget liv, vilket så klart visar sig både på och utanför fotbollsplanen. Att få alla att jobba mot samma mål, på samma sätt, och i.o.m det skapa en kultur och härlig atmosfär blev ett uppenbart mål för mig att utveckla till det bättre. Detta har styrelsen också uppmärksammat, och det har varit en väldigt bra diskussion under året gällande hur detta ska lösas.

Det jag nämner ovan kan kanske uppfattas som lite ”mjukt” och ovesäntligt vid en första anblick, men jag är helt övertygad om att vi kan höja oss rejält rent kvalitètsmässigt både på och utanför planen genom att strukturera upp föreningen och dess arbetssätt.

Jag har sedan 2007 delvis jobbat som tränare. Främst som individuell tränare (då jag spelade själv hade jag svårt att ta mig an ett lag med allt vad det innebär) i olika klubbar, men också i skolor. Mitt intresse för att utbilda ungdomar har varit brinnande i många år, och är nu starkare än någonsin. Och p.g.a detta brinnande intresse, i kombination med min egen erfarenhet av att vara ungdomsspelare, spelat seniorfotboll på relativt hög nivå och intresse för forskning på områden som ungdomsutveckling, hjärnans utveckling osv, så har jag i många år snickrat på en utbildningsplan som skiljer sig från hur vi i Sverige traditionellt har bedrivit våran verksamhet, då resultatet inte alls har varit det som det kanske borde vara. Är det någon som har frågat sig varför BP har flest spelare i U-Landslagen, och är ett starkt namn ute i Europa på ungdomssidan, men inte har en enda spelare i A-landslaget? Någonting stämmer inte, och detta satte jag mig in i… Ytterligare funderingar i dessa banor får man när man tittar hur många U15-U19 landskamper Tomas Brolin, Henrik Larsson och Zlatan Ibrahimovic har.. Ni gissade rätt, ingen. Det är faktiskt så att ZlatanIbrahimovic är den enda i denna trio som ens hade U21 matcher på sitt CV. Ändå är dessa 3 dom största vi haft i modern tid (Världslaget 94, European Golden Boot, 10 raka ligatitlar i Holland, Italien och Spanien bland annat). Hur mycket energi ska man alltså lägga på att selektera när det ändå ser ut så här i verkligheten? Vidare, i samma linje så pekar forskning på det minst sagt udda förhållandet att ungdomar födda i Jan-Mars är kraftigt överrepresenterade i alla U-landslag, när fördelningen i A-landslaget är helt jämnt fördelad.. Finns mycket som inte riktigt stämmer när man börjar vända och vrida på stenarna. Nu stoppade jag ut hakan lite redan i mitt första inlägg, men så får det helt enkelt lov att bli. Vill givetvis inte hänga ut BP här, men det är ett så pass bra exempel, så att jag kunde helt enkelt inte låta bli. Det ska dock nämnas att BP inte jobbar annorlunda än någon annan elit förening, men då dom ligger längst fram rent resultatmässigt så fick dom agera exempel här.

Från 2006-2013 har jag tagit fram en utbildningsplan, som jag tror är rätt väg att gå, både vad gäller att utbilda bra fotbollspelare, men också att se alla ungdomar, och inte dömma dom efter hur vi vuxna ser på idrott. Att låta barn vara barn är otroligt viktigt för deras utveckling. Tävling, konkurrens och krav på resultat kommer dom i sinom tid att bekantas med. Men det ska ske när dom är redo, inte innan. Hur galet är det inte att vi hittills i Sveriga har haft sådan enorm fokus på resultat och prestige, samtidigt som ungdomarna kan skilja 49 cm i längd för 13 åringar till exempel? Hur rättvist är det att bedömma någon i ett sådant sammanhang? Varför gör vi så här? Är det en prestige grej mellan tränare med barn som vapen/metod? Många liknande frågeställningar har jag haft, och försökt att ta reda på fakta omkring. Det har utmynnat i den utbildningsplan som Älvsjö AIK FF nu har antagit, där jag i rollen som ungdomskoordinator har som uppgift att implementera den i verksmaheten. Just detta är också en stor anledning till denna bloggs uppstart. För att utbildningsplanen ska ha full genomslags kraft så krävs att samtliga ledare och föräldrar har ett förtroende och en djup förståelse för Älvsjö AIK FF’s arbetssätt.

Denna utbildningsplan implementeras fr.o.m åldergrupp 01, och ska följa den åldersgruppen genom åren tills den är helt implementerad från 6 års verksamheten upp till våra seniorlag.

Medans utbildningsplanen kan anses ”mjuk”, så vill jag starkt poängtera att vi kommer att höja lägstanivån i klubben. Ett stort problem som funnits är att vissa lag kanske mer har sett fotbollen som ett ”fritids”, medans andra lag i samma åldergrupp varit väldigt tävlingsinriktade. Detta har lett till ett stort glapp, och är en del av orsaken till att lag håller sig lite för sig själva. Genom att tona ner resultat fixeringen i samma andetag som vi sätter lägstanivån högre kommer vi alla att i större utsträckning bidra till en mer sammansvetsad förening. Utbildningsnivån kommer att höjas på alla plan, samtidigt som vi inte behöver tvinga på våra ungdomar att prestera resultat, eller att å andra sidan ta sig ner till ”fritidsverksamheten” som man inte vill vara en del av. Söker man sig till Älvsjö AIK FF så är det fotboll som gäller.

Paralellt med utbildningsplanen så har också ett policy dokument tagits fram som gäller saker som klädsle, uppförande och andra förhållningsregler som kommer att börja gälla fr.o.m i år.

Utbildningsplanen och policy dokumentet, och exakt hur dessa ser ut kommer ni allihopa (som är medlemmar, tränare eller föräldrar i Älvsjö AIK FF) att få chans att ta del av inom en snar framtid. Information kommer att gå ut angående det under Februari om den inte redan gått ut.

Jag ser väldigt mycket fram emot att diskutera allt mellan himmel och jord här som rör våra ungdomar i Älvsjö AIK FF.

Min tanke är att publicera en text här några gånger i månaden för oss att diskutera kring. Alla ämnen kommer inte alltid handla om just fotboll, utan det kan handla om forskning gällande hjärnans utveckling, sociala aspekter lika väl som rent sportsliga synvinklar.

Jag är mycket väl medveten om att fotbollen och dess traditioner är svåra att ändra på. Ungefär lika svårt som det var för mig att ta steget in i blogg världen. Men när jag väl bestämde mig för att ta steget så visade det sig att det var ett mycket bra och konstruktivt val. Med detta sagt så vill jag säga att jag inte förväntar mig att alla ska hålla med mig om allt. Jag är väl medveten om vad det innebär att rucka på strukturer. Det jag dock förväntar mig är att alla inlägg, kommentarer, åsikter och bidrag här i bloggen är sakliga och framförda på ett bra och konstruktivt sätt. Frågeställningar och diskussion är jätteviktigt för denna process, så kritiska synpunkter ser jag mer än gärna här. Gärna några positiva också förstås. 🙂

Jag ser i varje fall fruktansvärt mycket fram emot att börja jobba i Älvsjö AIK FF med dessa frågor.

Kommentera gärna. 🙂

(Ja, blogeen ser lite tråkig ut, och det ska jag se till att snygga till löpande, vartefter jag lär mig alla funktioner. Jag är tyvärr en neandertalare när det kommer till datorer. Smartphonen är utmaning nog emellanåt. 🙂 )

Dennis