Del 1/5: Hjärnans utveckling mot förmågan att pröva och bedöma – De exekutiva beslutens moder

Hej igen.

Nu ska jag försöka mig på att publicera en typ av följetong här på bloggen uppdelat i 5 delar.
Anledningen är att varje ämne för sig är relativt komplicerat, och att lägga upp en text som på en gång sammankopplar alla dessa ämnen nog skulle bli lite väl lång, och svår att överblicka.

Hur som helst så hoppas jag att ni finner det läsvärt, och i slutändan också att det är en intressant sammankoppling som görs.
Givetvis så är grundförutsättningen för sammankopplingen som alltid på denna blogg – fotboll, ungdomar och utveckling.

Del 1/5: Hjärnans utveckling mot förmågan att pröva och bedöma – De exekutiva beslutens moder.

Fotboll handlar först och främst om förmågan att fatta rätt beslut.

En av conceptet ”total football”‘s frontfigurer Johan Cruyff sa:
Citat: ”Fotboll handlar om att göra misstag. Den som gör flest, förlorar”.

Vi ska med detta som grund göra en djupdykning i hjärnans utveckling mot förmågan att fatta bra beslut.

Jag börjar med en utvald text från en forskningsrapport gjord på Karolinska Institutet av Hugo Lagercrantz:

”Skolbarnet
Sjuåringens hjärna väger nästan lika mycket som den vuxna hjärnan. Hjärnan växer inte så mycket mer då synapsbildningen börjar plana ut och det uppstår en jämvikt mellan försvinnande och uppkomsten av synapser.
I stället förses alltfler nerver i hjärnans högre centra med myelinskidor. Detta ökar nervledningshastigheten hundrafalt. Det avspeglar sig i att hjärnans vita substans, som innehåller mycket myelin ökar på bekostnad av den grå. Hjärnans grå substans är som tjockast hos flickor vid elva års ålder och hos pojkar vid tolv år. Därefter sker en viss minskning av den grå substansen, medan den vita ökar. Detta möjliggör mer abstrakt tänkande, lösning av problem, planering och så vidare. Tack vare att nerverna är myelinserade kan nervimpulserna gå fram och tillbaka snabbt och man kan pröva olika alternativ, göra överväganden et cetera.

In i vuxenlivet
Hjärnbarken utvecklas från nack- till pannlob. Pannloben mognar senast långt upp i 20-års åldern. Myeliniseringen kan fortgå fram till medelåldern i framhjärnan. Man blir inte riktigt mogen förrän den är helt avslutad. Det är i framhjärnan, som de exekutiva besluten tas och man gör avvägningar. Typiskt för ungdomar är att de gör ”dumma saker” oftare, därför att framhjärnan som skall stoppa olämpliga impulsiva handlingar ännu ej är mogen. I USA får man inte hyra bil förrän man fyllt 25 år. Bilförsäkringarna är också högre före dess. Det beror på att olycksfrekvensen är så mycket högre hos 20-åringar än äldre, vilket i sin tur kan bero på att hjärnans framlob ännu inte är helt mogen. Även om ens receptiva förmåga för exempelvis språk försämras med åldern, så mognar hjärnans exekutiva funktioner. Det kan förefalla som om man blir visare med åren i takt med att den vita substansen i hjärnan ökar, men viktigast är säkert inlärningen av livserfarenheter som fungerar som jämförelsebas när nya beslut ska fattas.”

Det pratas alltså om en vit och en grå substans, där den gråa substansen är som mest koncentrerad för flickor runt 11 år, och för pojkar runt 12 år.
Den gråa substansen minskar i takt med att den vita ökar.
Detta kallas enligt rapporten för en s.k ”myelinisering” – Utvecklingen mot förmågan att avväga och fatta beslut.

Den gråa substansen är å andra sidan den substans som står för den mer receptiva förmågan, medan den vita substansen mer främjar själva beslutsfattandet.
Så man kan alltså säga att barn har som absolut störst mottagningsförmåga för inlärande av nya saker upp till 11-12 år, medan det efter den åldern blir utbytt mot förmågan att pröva och bedöma sig fram till exekutiva beslut.

Vartefter den vita substansen tar över mer och mer så blir ungdomarna helt enkelt bättre och bättre på att avväga sina beslut. Och i förlängningen bättre och bättre på att fatta rätt beslut.

Det framgår också att den exekutiva funktionen inte är väl utvecklad förrän upp emot 25 års ålder, och kan fortsätta att utvecklas ända upp i medelåldern.

Citat från texten ovan: ”Det kan förefalla som om man blir visare med åren i takt med att den vita substansen i hjärnan ökar, men viktigast är säkert inlärningen av livserfarenheter som fungerar som jämförelsebas när nya beslut ska fattas.”

Alltså, bara för att hjärnan inte har en långt gången utvecklad förmåga att göra korrekta avvägningar och bedömningar, så läggs alla situationer man varit i, även innan 11-12-års åldern, i en ”databas” av livserfarenheter som ligger till grund för de avvägningar man senare i sitt liv ska göra.

Det är alltså stor skillnad på att veta vad en konsekvens utav ett handlande är, mot att alltid fatta det rätta beslutet.

Så med denna text som utgångspunkt, så vore det väldigt intressant med kommentarer och åsikter gällande:
*Träningsinnehåll under en fotbollsspelares utbildning.
*Skillnader på kön under utvecklingsfasen.
*Hur exempelvis fixering för att vinna en specifik match hjälper eller själper med utvecklingen som utgångspunkt.

Ser fram emot en mycket intressant diskussion och följetong. 🙂

Hela rapporten finns att läsa här: http://www.karolinska.se/upload/Webbsektionen/Tema%20Hj%C3%A4rna/Hj%C3%A4rnans%20utveckling.pdf

Dennis